Direktör Ernst Nilsson välkänd försäljare av Volvo i Stockholmsområdet föreslog ett eget svenskt rally likt Monte Carlorallyt. Efter denna idé arrangerade Kungliga Automobil Klubben 1950 ”Det svenska rallyt till midnattssolen” med start i Göteborg, Falsterbo och Stockholm. Tävlingens ändamål var att främja turismen. Deltagarantalet var maximerat till 150 stycken men det kom 130 startande. Det kom en mängd olika förare: tyska grevar och baroner samt vanlig svensk societet. Vagnsmaterialet var allt från en Morris med 625 cc cylindervolym till stora landsvägslok som Oliver Goodwins Bentley med 8 liters cylindervolym samt en ny moderniserad Volkswagenbil som var tillverkad i Österrike. Motorn hade bantats till 1086 cc och den strömlinjeformade lättmetallvagnen vägde bara 600 kg. Motoreffekten hade höjds från 25 till över 40 hkr. och topp hastigheten hade ökats från 115 till över 140 km/tim En Volkswagen i sportkostym skrevs det om i tidningarna, bilen var så färsk att den fortfarande bar Volkswagenfabrikens interna beteckning Porsche 50.

Från LMS startade även Thedde Svenson med Svante Tillberg som andre förare i en H.R.G. En engelsk två sittsig öppen sportvagn. Dessutom startade Tore Engström med fru Elsa i en Plymouth. Tävlingssträckan var 223 mil lång med endast 2 specialsträckor Evertsberg – Fiskarheden 39 km och Ljungdalen –Skålan 90 km, samt två stycken specialprov. Ett backlopp i Sälen och ett broms och accelerationsprov på järnvägsgatan i Kiruna där tiden togs i sekunder. Special sträckorna var avlysta från annan trafik och skulle köras med en medelhastighet av 75 km i timmen för att inte bli prickbelastad.

Från Falsterbo startade 22 bilar bl.a. tävlingens minsta bil en Morris på 625 cc. körd av löjtnant Gösta Wrannert.
I strålande Göteborgsväder startade 30 st. bilar från Götaplatsen bl.a. Oliver Goodwins med tävlingens största bil en öppen Bentley med 8 liters cylindervolym Mer än 5000 intresserade stockholmare hade samlats på Blasieholmen utanför det flaggskrudade KAK-palatset för att se de 73 ekipagen bli avflaggade. Av de mest välmeriterade som uteblev från start var Greta Molander som var anmäld i en Saab.
Från de tre startplatserna sammanstrålade alla bilarna i Örebro. Medelhastigheten på transportsträckan var satt till 50 km/tim Några hade haft problem på transporten Engelsmannen Arrowsmith körde av vägen med sin MG i Värmland. Med hjälp av den svenske föraren Nils Bender och en långtradare kunde engelsmannen få upp bilen på vägen igen men kom för sent till tidkontrollen.

För detta fick han 90 prickar. Bender själv fick 15 prickar men tävlingsledningen beslöt att ta bort alla utom en som inte förorsakats av Benders hjälpsamhet. Att åka öppet i en Bentley kan ha sina svårigheter Mrs Goodwin var ganska tagen i Örebro och fick bryta i Falun för att uppsöka läkare på lasarettet men Mr Goodwin fortsatte tävlingen med en göteborgare som passagerare. Werngren gjorde en svår vurpa. Han körde i hög fart förbi ett framförvarande ekipage men märkte inte att vägen svängde. Han slog emot en ladugårdsvägg och kanade sedan ner i diket så svårt att bilen ramponerades och skadade bilen så svårt att de måste bryta tävlingen.

Så var det dags för första specialsträckan Evertsberg – Fiskarheden 39 km.

Denna SS var tydligen mycket lätt tyckte de flesta utom en. En förare från Norrköping som med sin Volkswagen voltade runt och kunde inte fortsätta. De övriga klarade av att köra över 75 km/tim i medelhastighet, en del ända upp till 100 km/tim. Många deltagare blev chockade när de mötte en buss som körde mot de tävlande, men de ca: 10 första bilarna kunde undvika en katastrof sedan fick man stopp på bussen.

Resultat av backprovet.

SS nr 2 Ljungdalen –Skålan 90 km.

28 förare kunde inte hålla idealtiden på denna specialsträcka. Värst råkade finnen Anatole Stünkel ut. Han gjorde nämligen en dikesvisit och ådrog sig inte mindre än 69 prickar. Engelsmannen Goodwin som låg tvåa efter Sälen backen ådrog sig 2 prickar.
De som körde i de minsta cylinder klasserna hade svårast att klara av att köra med 75 km i timmen så endast fem av dom var utan prickbelastning.
 

Slutprovet i Kiruna

Det blev en hel del omkastningar.
Inför slutprovet, ett accelerations och broms prov i Kiruna som gick till så att förarna körde en sträcka på 150 meter, först 100 meter rakt fram sedan inbromsning och backning och sedan åter 50 meter framåt. Helmer Lindström hade med sin Austin Atlantic seglat upp som stor favorit till segern. Men han hade inte någon tur med sig och såg segerchanserna gå upp i rök genom att ha en dålig tid på på slutprovet. En som också hade otur var Raymond Sjöqvist. Efter att ha avverkat hela den 200 mil långa tävlingen, utan några prickar så gick vänster drivknut sönder endast 300 meter från mål. En sympatisk Citroën ägare ställde sin vagn till hans förfogande så de kunde byta drivknut. Men på den har tiden var toleranser på delarna stora, att knuten inte passade den var flera mm för lång. Första placeringen i det avslutande provet delade Carl-Fredrik Cederbaum BMW med Stig Engström  Cadillac med tiden 22.6 sekunder.
Sedan återstod det för tävlingsledningen att sammanställa slutprotokollet så att segrarna kunde koras

Slutresultat.

Cecilia Koskull kom också på en 4:e plats i Klass III.

Hur gick det då för Elsa och Tore Bergström. de körde in på en 45 plats i klass I med sin Cadillac.

Den 18 juni 1950 står det i Aftontidningens: Thedde Svensson som verkligen framgångsrikt körde detta rally med en H.R.G var mer nöjd med det hela det syntes långa vägar – Kan inte klaga sade Linköpingsdirektören hade absolut inte räknat med att det skulle gå så bra, fastän man hade ju sina funderingar, segern i min klass är jag mycket glad åt.

Östgöten juni 1950