Detta är vad rallysektionen har skrivit i LMS-aren nr. 2 1988.

Författare Berndt Carlsson.
 

Hallstahammar MRY 30/1 1988

Hasse Nilsson och Pelle Sääv representerade LMS i Bruksrundan i MSK Hammarens regi. Totalt kom 135 åksugna förare till start. Hasse som åker i Suzuki Cup hade hela 16 motståndare däribland comebackande Lasse Jansson Films MK. Jansson visade att takterna från SAAB-tiden satt kvar och slog fjolårsmästaren Janne Henriksson i debuten. Hasse visade att även han kan åka och gjorde sin hittills bästa tävling i Suzukin och blev 4: a i denna hårda gr. N. klass.
Gr. N. åker även Pelle Sääv men då med en betydligt starkare Lancia Delta, men då man inte får åka med annat än standardväxellåda är bilen svårkörd till skillnad mot en riktig gr. A-bil. Men för Pelle verkar det inte vara något stort hinder, han blev nämligen 5:a totalt efter bl.a. totalsegraren Kent Andersson Quattro och Jan Sellholm BMW 325 i X 4x4.

Västmanland runt 27/2 1988.

Ytterligare en tävling i Suzuki Cup gick i Västerås och då fanns givetvis Hasse Nilsson på plats, men denna gång var inte Hasse lika nöjd då han "bara" blev 8:a. Totalt vann Arbogas Anders Nilsson i en Golf som i vinter har blommat ut och vunnit en hel del och leder för övrigt SM i specialklassen.

Masrallyt MRY 27/2 1988.

Som det hörs på namnet så är det en tävling som går i Dalarna, närmare bestämt i Borlängetrakten. Här kom 143 förare till start och bl.a. årsdebuterande LMS:aren S-G "Wiggo" Wigh i sin Golf GTI. Då det var DM-tävling på hemmaplan dagen efter så tog väl inte Wiggo i för fullt men en fin 4:e plats i 1600-klassen blev det ändå. Vann totalt gjorde Peter Friberg före sin styvfar Eken Johansson, båda åkte Audi Quattro.


Klappjakten MRY 28/2 1988.

Äntligen kom då vintersäsongen i gång i Östergötland. Det var DM-tävling så de allra flesta var med. C:a 140 kom till start däribland Nalle Johansson och han hade en hård fight i första hand med Cemoni Olsson i sin Ford Sierra 4 WD och Pelle Sääv Lancia. Nalle kom att vinna som så många gånger för men det var nära att Pelle snuvat honom, in för sista SS låg de sekundlika men Pelle var för närgången en snövall som fyllde motorrummet och den blev allt för varm så det va bara att låta bilen kyla ner i c:a 10 min. Specialklassen som gick ut först i snömodden hade verkligt kämpigt, men en som verkligen åkte fort ändå var hemmaåkaren N-E Axelsson som var ganska överlägsen, men verkligt bra visade det sig att Lars-Inge Quist hade åkt och drog in på en 4:e plats bland 41 startande. S-G "Wiggo" Wigh hade en omöjlig upp gift, att starta bland de första var en klar nackdel, ändå blev det en hygglig 9:e plats. Rene Pettersson tog 15 DM-poäng genom att vinna klassen upp till 1300 efter en helt felfri körning. 2:a blev här nya Mazdaföraren Kent Karlsson. Även jag var med men gjorde liksom Pelle Sääv bort mig genom att få snö in i hela motorutrymmet. Temperaturmätaren gick omgående upp så det var bara att stanna.

Hälsingerallyt SM 5/3 1988.
 

Det blev favoritseger genom Uppsalas Torbjörn Edling i en Mazda Turbo 4 WD före något oväntade Roger Ericsson Kolsva som äntligen fick till det i en stortävling med Subarun, Start och mål var i Söderhamn och först startade hela 24 veteraner, alltså krav på att

föraren är 40 år och att bilen är 23 år, Peder Rengfors har ju tidigare visat sin klass här genom att bli 2:a i fjolårets veterancup efter Tom Trana. Nu gav Peder inte dom andra en chans utan åkte helt enkelt skjortan av dom andra med sin "nya" Amazon. (Den gamla var också med i händerna på Roland Bergsten Mjölby) En kul grej på prisutdelningen svarade även Peder för, då han tog micken från prisutdelaren och själv delade ut en rulltårta till en Norrköpingsförare som nästan alltid rullar. I klassen upp till 1600cc tog Bossing Karlsson en mycket meriterande 2:a plats efter Peugeotkollegan Staffan Trädgårds från Hedemora. För besväret tog han med sig 15 friska SM-poäng hem.

Hela 62 startande fanns det med i A-spec. och här var S-G "Wiggo" Wigh med i sin Golf som borde känna sig hemtam här då den tidigare kördes av Robert Johansson Ljusdal, men Wiggo var nog inte helt nöjd med sitt resultat, det blev till slut en 27:e plats. Två LMS:are var med i 1300-klassen och det var Rene Pettersson och jag själv i våra Mazdor. Rene med start nr. 169 och jag med 170 hade en jämn kamp, vi gav och tog och i mål skiljde det 13 sek. och det till min fördel. Tack vare att vi jagade varandra så fick även vi med oss SM-poäng hem genom att vi belade 7:e resp. 8:e plats i klassen. Vann gjorde här Leif Asterhag. Det var alltså glada LMS:are som gav sig hem på söndagen med den fina utdelningen.

Björnrundan MRY 5/3 1988.

Till Kungsör åkte Kent Karlsson och efteranmälde sig då han tyvärr anmält sig försent till Hälsingerallyt och ej fått plats. Efter en väl genomförd tävling och andra gången på vinterväglag med Mazdan kunde Kent åka in som 2:a, endast slagen av Starletchauffören

Hans Norman med 3 sek. och det i klassen upp till 1600cc där 13 A-förare startade.

Örnsköldsvik MRY 13/2 1988.

Första tävlingen i Riksmästerskapet för gr. N-bilar var Örnskölden på riktigt vintriga vägar. Namn som Anders Kulläng, Sören Nilsson och Christer Norling har köpt sig 4-hjulsdrivna bilar (BMW, Lancia och Mazda) för att köra om RM-titeln. Men alla fick se sig slagna av Västerås snabba Lanciaåkare Hans Avelin som åker precis lika fort i dag (trots att det är några år sedan han fyllde 40) som när han här i Linköping 1966 och åkte stolle i en SAAB 96 tvåtakt. Per-Arne Sääv var till en början före Anders Kulläng men en miss som tog 1 min. blev för mycket men 7:e platsen fightade han till sig till slut.

Kilaforsrallyt MRY 14/2 1988.

På väg hem från Ö-vik stannade Pellarna Sääv och Noren till och åkte ännu en tävling. Tyvärr var väl inte grabbarna helt utvilade för första sträckan gick det halvknackigt och det accepterade inte Pelle för efter det åkte man dött lopp med totaltvåan Anders "Löken" Jonsson Gävle i en Mazda Turbo. Vann gjorde Björn Sjunning Gävle för 5:e tävlingen i följd i sin Mazda Turbo 4x4. Pelle blev till slut 7:a i sin Lancia.

Silverräven 13/3 1988.

Silverdalens MSK debuterade med den äran som arrangör till ett minirally. Ett mycket fint startfält fanns på plats denna underbara söndag. Juniorlandslagsmannen Tomas Jansson från Gullabo i Småland med sin Audi Quattro hade en hård match med Nalle Johansson i sin tvåhjulsdrivna Opel, där Tomas drog sig segrande ur striden med 9 sek. 4:a totalt blev Pelle Sääv som åter igen gjorde ett kanonåk och det var bara Cemoni Olsson som utöver de två förstnämnda orkade med att slå gr. N-bilen. Det var sista framträdandet för Pelle i Lancian som nu är såld till totalsegrarens broder Magnus Mazdaföraren Rene Pettersson visade som vanligt upp stor skicklighet genom att vinna klassen upp till 1300cc. Här var även jag med men fastnade lite lätt på SS1 och tappade där c:a 45 sek., trots en bra fortsättning nådde jag inte riktigt fram. A-förare special vann som väntat N-E Axelsson Ydre 2 sek. före Thomas Rundh Norrköping. Lars-Inge Quist försvann redan på SS1 där han åkte av på ett mycket fult ställe som absolut borde ha varnats, nu hade Lars-Inge tur ändå, var nära rullning men klarade det, men fick in mycket snö i motorutrymmet och kylaren gick sönder så det var bara att bryta. Tävlingen som kanske var vinterns finaste och hade förtjänat högsta betyg, får nu nerdraget betyg p.g.a. att man inte varnar ett så farligt ställe, c:a 10 rullade och slog sönder sina bilar och många med dem var av och hade änglavakt.

Nässjörundan 19/3 1988.

Det blev två Sierror i topp när Nässjö för första gången på många år körde sin tävling som vinterrally. Stig Andervang Skene MS slog Tranås Cemoni Olsson. 1 specialklassen så var Lars-Inge Quist med sin Opel Ascona med och visade att han nu är riktigt ordentligt på gång,

Trots20 tappade sekunder på första SS då en tändhatt lossna åkte han in på en 6:e plats och utan att det hade hänt så borde det med lätthet ha inneburit en 4:e plats bakom Stig Falk. Nisse Axelsson vann som vanligt klassen. Själv hade jag glädjen att få vinna 1300-klassen före Hasse Gustavsson Jönköping som länge har prenumererat på första platsen här nere i Småland. 3:e LMS:aren var Anders Brandt och han ville givetvis inte vara sämre utan han tog nu sin första klasseger efter att ha varit nära några gånger tidigare.

Kong Christians Snapphanerally.

Näst sista SM-deltävlingen gick i Skåne med Hässleholm som start och målplats. Många befarade att det skulle bli dåliga vägar men det var helt fel, övervägande var det helt underbara rallyvägar som kom att köras denna vackra sommardag. Auditalangen Tomas "Gullabo" Jansson vann tävlingen totalt före hemmaföraren John Nilsson. Tävlingen inleddes fredag kväll med en kort seedningsetapp där 3 SS på 2,5 mil skulle köras. Den enda LMS: aren som var med var jag själv och det började riktigt bra, det var som vanligt sekundstrid i klassen, jag låg 5:a, 1 sek. bakom 4:an. Lördagen då vi var borta i Kristianstad och vände hade c:a 10 mil SS. Vi var uppe på 3:e plats då vi missade ett vägbyte och tappade ca 10-12 sek. De fyra sista sträckorna gick helt problemfritt och jag laddade allt vad jag kunde men kunde inte ta in de förargliga sekunderna, men en 5:e plats och 8 SM-poäng var jag helt nöjd med.

På lördagen körde även veteranerna sin sista deltävling, SS 4 t.o.m. SS 12 ingick i deras tävling. Peder Rengfors hade kunnat vinna totalt om han hade haft Tom Trana efter sig med Peder åkte av på SS 10 och tappade sin ledning och Tom kunde för andra året i följd vinna cupen. Både Tom och Peder var ändå nöjda och vid prisutdelningen sa de helt öppet att de aldrig laddat så hårt när de var yngre så nästa år blir det nog ändå tuffare. "Gubbarna" blir bara yngre och yngre.

Treklubbars.

Årets tävling var inte av den kaliber den brukar vara. För bara några år sedan var det SM-tävling, och har för övrigt hållit hög status. I år var tävlingen väldigt kort och kolliderade med andra fina rally så det var bara ett 70-tal förare på plats. Cemoni Olsson kom efteranmäld och tog hem spelet i sin Ford Sierra 4x4. Tomas Nilsson körde för första gången som A-förare och kom i mål med ett måttligt resultat. Owe Sterneling åkte sin Golf GTI till en andra plats i klassen och bara några sek. bakom kom Anders Brandt som måste ha laddat ordentligt med sin SAAB på de snabba vägarna. Pelle Norén kom 10:a med sin Opel Ascona och hade väl tur i oturen då hans motor rasade när han ställde av bilen hemma i garaget.

Viksåttan.

Tredje deltävlingen i öppna DM arrangerades av SMK Valdemarsvik. Drygt 170 bilar startade på de mycket luriga men fina vägarna. Totalt vann mycket glädjande Bossing Karlsson i sin Peugeot och denna gång var motståndet betydligt hårdare. Bossing utklassade sina motståndare och vann med en halvminut före Claes Fredriksson Huddinge i en 4-hjulsdriven Mazda. Bland de 49 startande i special åkte S-G "Wiggo" Wigh fort i sin Golf GTI och resultatet blev en 9:e plats. Lars-Inge Ovist körde in Asconan på en 25:e plats.

I vår klass, d.v.s. 1300, kom ett gäng av bästa SM-klass från Stockholm och skulle ta "våra" DM-poäng ifrån oss. Göran Lindström Huddinge lyckades helt med sin målsättning, han vann men de andra körde vi östgötar ifrån, jag lyckades att bli tvåa, Jari Saarinen Mjölby tog tredje platsen före Rene Pettersson. Rene ligger nu tvåa totalt i öppna Östgöta Mästerskapen. Kent Karlsson hade otur och fick bryta igen. Bland B-förare upp till 1600 blev nyblivne VW-åkaren Owe Sterneling tvåa och närmar sig nu A-licensen. Peugeothandlarns" son Tomas Nihlsson blev trea och Dir. Anders Brandt kom på fjärde plats. Vi har en ny kille i klubben som heter Lars-Erik Nilsson och han blev 26:a av 41 startande i C-spec. Det mest unika med Lars-Erik är att han kör en bil som han förmodligen är ensam om i Sverige, nämligen en VW K70, kanske ingen vinnarbil men en bil som inte kostar så mycket som man kan lära sig mycket på. I C-klassen upp till 1600cc kom Göran Kaldenberg tvåa med sin V4:a efter en sekundkamp som avgjordes på sista SS

där Göran fick stryk med 3 sek. och blev akterseglad med en hel sekund totalt i tävlingen.

Rallyhälsningar Berndt Carlsson.

EN KORT RESUME FRÅN TYSKLANDS RESAN 1988-03-07-14

"SACHS RALLY FRANKEN"

Författare Britt Heelge.

Den här resan började i garaget flera veckor innan det bar iväg ner till Tyskland. Det var mycket att tänka på när det gällde bilen, man vill ju att allt ska fungera.

Måndagsmorgon den 7:e mars bar det äntligen iväg, först ner till Göteborg och sedan båten till Kiel. På vägen ner till Schweinfurt stannade vi och åt lunch tillsammans med en av våra sponsorer (ett tyskt företag). Vi hade även spons av ett danskt företag, och dom korn faktiskt ner till Tyskland och tittade på tävlingen.

Torsdagen den 10:e var det så dags att träna på banan och det var nyttigt. Att åka efter noter är inte det lättaste när man aldrig har gjort det förut, men efter lite modifikation i noterna så fungerade det skapligt. Det tog hela torsdagen att träna så när kvällen kom så lyste sängen som guld. Jag var ju tvungen att vara utvilad inför tävlingen.

Fredagmorgon: upp kl. 06.00 usch vad det pirrar i magen. Stadig frukost och sedan iväg in till starten. Besiktningen gick bra (den slöaste besiktning jag någonsin varit med om). Sedan var det dags att träna de sträckor som vi inte fick träna på torsdagen. När det var klart blev det en evig väntan och ännu mera pirr i magen.

Kl. 15.30 var det så äntligen dags! Vilken inspiration jag hade inför de första sträckorna. Jag tyckte att jag kom igång ordentligt på de 4 första sträckorna, men så kom vi då till SS5. Att från en stor bred asfaltsväg ta sig ner över ett gärde som var i lerigaste laget skulle väl inte vara någon match, men oj vad jag bedrog mig. Det var så lerigt och halkigt så när jag försökte ta mig uppför ett vägbyte höger så halkade jag utför en slänt och ner på gärdet och där blev jag stående c:a 10 minuter innan fästet infann sig under däcken. Nu var jag inte ensam om detta, det kom ytterligare 3 bilar och gjorde ungefär likadant. Bit ihop och kör vidare! SS6 var snöig, halkig och inte lämpad för de däck jag hade på bilen, men med tungan rätt i mun skulle väl det gå det också. Aj, aj, aj inte nu igen, i ett vägbyte "höger" igen! Så ville bilen inte hålla sig på vägen "glufs" ut i diket och där stod jag. Ordentligt fast nämligen på bakaxeln, bilen gick helt enkelt inte att rubba. Det var bara att ge sig ut i snön och leran och försöka att lyfta bilen. Men den stod där den stod. Vi hade nog en otrolig tur för det kom två killar och gick på gärdet och dom hjälpte oss att komma loss (hur dom såg ut efteråt förtäljer inte historien, men leriga var dom i alla fall) ett stort tack till dom och så kunde vi fortsätta sträckan ut. Den här fadäsen tog oss 25 minuter och det var inte bra.

SS7 skulle väl gå lite bättre i alla fall. Men på transporten till den sträckan så gick plötsligt bromspedalen i botten, skit också! Inte kan man väl bryta på grund av det, handbromsen fungerade ju i alla fall. Tiden på den sträckan blev alltså inte speciellt bra, det är inte bra att bara ha handbroms. Men vi tog oss i mål på första etappen och det kändes bra. När vi steg ur bilen tittade alla på oss så konstigt, undra på det, vi såg ut som två skithögar, leriga från topp till tå.

Omstart lördagsmorgon kl. 08.30.

Jag var trött efter fredagen, inte bra. En tröst var i alla fall att bromsarna fungerade igen, det räckte att byta beläggen runt om. Nu var mitt mål att ta mig runt även om placeringen skulle bli blygsam (och det blev den). Regnet stod som spön i backen, det blåste och var ett riktigt busväder. Men som man säger bit ihop! och kör! men kör på vägen och inte utanför. Det är svårt att köra på snö när det inte styr så hastigheten var i lägsta laget men och det är många men jag tog mig runt.

Vilken känsla det var när vi rullade upp på målrampen kl. 19.00 lördagskväll. Svettiga, trötta men lyckliga. Vad kul det är att få höra "Det här gjorde ni skitbra tjejer"!!! vilken prestation!! och gissa om det snurrade till i huvudet när vi tömde champagnen vi fick,

Jag hade nog svårt att fatta att jag hade klarat av 22 mil specialsträckor, det tog en stund faktiskt. Den här tävlingen var den roligaste, nyttigaste och mest lärorika jag någonsin åkt. Nu ser jag fram emot resten av rallysäsongen, det är bara å åk som dom säger, och det tänker jag göra.

Det här är en kort resumé från en helnöjd rallytjej.

Det är ju inte bara tävlandet som är roligt, kontakten oss tjejer emellan har blivit bättre och bättre och det är jätteviktigt.

Britt Heelge