Detta är vad rallysektionen har skrivit i LMS-aren nr. 2 1987.

Författare Berndt Carlsson.

Klappjakten 11/1 1987.
 

Vintersäsongen inleddes med Ydres tävling som hade start och mål i Kisa. Efteranmäld och i en helt nybyggd bil dök Bossing upp och hade det föga avundsvärda jobbet att få åka först och spåra. Stor favorit var väl ”Nalle” Johansson tillsammans med Kullings 99: a åkare Kjell Olofsson. ”Nalle” försatte sina chanser omgående på SS1 där han åkte av och tappade dryga minuten. Men Bossing som nu gjorden comeback efter skrotningen i SM-finalen var ordentligt på bettet och slog till slut Kjell Olofsson med 6 sekunder trots dåligt startnummer. Hasse Nilsson var inte speciellt nöjd med sig själv men kom ända på 9: e plats.

En som hade anledning till att vara ännu mer missnöjd var René Pettersson som först stått av länge på SS2 och sedan fått bryta. Detta berodde på motorras och värst av allt, veckan innan Östgötarallyt. För mig började nya året bra, jag blev nämligen 2: a i klassen och tillsammans med Hasse och Bossing tog vi hem lagsegern. C-föraren Lennart Lundberg bröt efter att ha åkt av på SS3 i sin V4: a

Östgötarallyt

För första gången på 20 år var Linköping start och målplats i en SM-tävling. 160-tal förare hade hörsammat inbjudan och kom till start som var förlagd till Stora Torget mitt i stan, där 1000 tals människor hade kommit denna kalla fredagskväll. Banan hade en sydlig och en nordlig slinga, med ett uppehåll på Rejmes på ca 1 timme.

Den förste att bryta rallyt var Kent Karlsson som fick ett motorras redan på första riktiga sträckan. Bossing Karlsson kom att starta som 3: e bil och var därmed chanslös i tävlingen.
Efter första etappen bröt Bossing, då han tappade ett 10-talet minuter på SS 9. Intressant start gjorde S-G ”Wiggo” Wigh som efter 15 år lämnat SAAB-åkandet mot en hypervass Golf GTI som tidigare ägts av Ljusdals elitåkare Rober Johansson. Vi som känner ”Wiggo” var övertygade om, att han skulle ta detta rally som en ordentlig genomkörare för att lära nya bilen. Men oj, vad han lurade oss. Han åkte fort från början och ännu fortare på slutet, kom 7: a specialklassen, som hade 72 startande a-förare. Trots ovan med bilen gör han tveklöst sin absolut bästa tävling.

Hasse Nilsson som åkte i samma klass med sin Ascona A måste även han känna sig helt nöjd med sin 17: e plats. Lars-Inge Quist blev 28:e man efter ha åkt av redan på SS 2 och sedan på nytt i Prästtomta, där det höll på att gå riktigt  illa. Men bilen var körduglig, trots att den var totalsmälld i baken.
Pelle Sääv var riktigt på gång i början av andra etappen, men tyvärr behagade motorn ej att gå rallyt ut. Samma sak drabbade även René, som också var med ända fram på morgonen. Då blev det motorras för andra gången på 6 dagar. En som lämnade sträckan innan uppehållet var Thomas Damm som åkte av rejält med sin Volvo. Till mål utan några som helst problem så när på en punktering klarade jag mig. Innan start kunde jag inte drömma om att jag skulle bli 7: a och få 4: a SM-poäng, men det kändes härligt, när jag förstod att det var sant.

Glädjande nog fanns även två c-förare med från LMS och det var Stefan Karlsson och Thomas Nilsson. Thomas bröt av okänd anledning men för Stefan gick det bättre. Han tog sin Ford Escort till en överlägsen klasseger, vilket vi givetvis säger grattis till.

Vi skall väl inte glömma bort vem som vann tävlingen, det var Audis fabriksförare Erik ”Eken” Johansson från Ludvika före Kolsvas Roger Eriksson i en Subaru.

Arrangörsmässigt fungerade allt mycket bra, det väl bara det att allt hade varit mycket trevligare om man kunnat köra en dagtävling i stället för i 98% mörker.

Gästabudstrofen.
 

Andra deltävlingen i SM avgjordes i Nyköping och där triumferade Mazdaåkaren Torbjörn Edling före "Eken" Johansson Quattro. Först av alla så startade 22 bilar i veteranklassen, där förarna måste vara fyllda 40 och bilarna ej tillverkade efter -65. Lasse Jönsson vann här totalt med sin extrema Porsche 904 före en mindre extrem Volvo Amazon körd av vår egen Peder Rengfors med bror Thomas i högerstolen. De slog Cooperföraren Lars-Ingvar Ytterbring och även Tom Trana som åker i en PV 544.

En mycket intressant start gjordes av Bossing Karlsson som nu skulle köra en Peugeot 205 GTI för Nya Dieselimporten i Linköping. Bossing var ytterst nära att lägga av inför detta året, hade inte just Rejmerallyt på hemmaplan varit första SM-tävlingen så kanske Opeln hade sålts. Efter missen i detta rally hade Rolf Nihlsson (Peugeotförsäljare i Linköping) lagt märke till Bossings resultat de senaste åren och erbjöd honom en styrning under året. På de första sträckorna fram till uppehållet kände han sig för. Sedan ökade han och låg på 6:e plats i klassen med 5 SM-poäng inom räckhåll, då de på näst sista SS fick punktering och typiskt nog tävlingens längsta sträcka, 2,5 mil, så det var bara att ge upp.
I lilla gr A-klassen gav jag mig i kast med 30 medtävlare, jag nådde fram till 12-platsen och var bara 22 sek från sista SM-pinnen. Men jag var mycket belåten med resultatet. Specialklassen hade hela 76 startande och det var inte helt oväntat "Wiggo" som var snabbast av LMSarna och gick in på en 18: e plats. Kent Karlsson behövde 30 sek mer på sig att avverka de 11 milen SS. 38:a blev Lars-Inge Quist som slog stötdämparen rakt igenom huven på den dåliga SS9.
 

Roxenrundan.

Tävlingen ingick i år i öppna östgötamästerskapen och det gjorde väl sitt till att det blev 100-talet startande. Jan Andersson och Bength Andersson var även i år de stora eldsjälarna som fått ihop en fin bana norr om Ljungsbro. Det kom att bli en jättefight som inte avgjordes förrän sista sträckan över Bjäsäter, mellan Anders Ribbholm Sävsjö, i en Quattro och Cemoni Olsson, Tranås, i sin Fiat Turbo. Avgörandet blev till Cemonis fördel, då Anders rullade sin fina Audi och då det tog 10 min att få upp bilen på vägen igen, så var ju redan loppet kört.

2: a blev inte helt oväntat Ydres Kadettåkare Nisse Axelsson och tillika segrare i spec. Han hade i sin tur S-G "Wiggo" Wigh efter sig som återigen slog till och visade bestämt att han har kommit till toppen för att stanna.

På 13: e plats körde Lars-Inge Quist in med sin Ascona B som inte ville gå rent.

Hasse Nilsson och jag for av vägen på samma ställe på SS3.

Kent Karlsson som lagt i spec. motor efter östgötarallyt åkte även han av vägen, men på SS4. Dessförinnan så hade det gått väldigt fort bla. totalsnabbast på SS1.
Bossing hade otur med sin nya Peugeot som blev strömlös på SSI. En av våra få B-förare är Royne Carlsson, men en dålig tid på 4:e SS drog ner betyget och det blev en 16:e plats.
Flyt hela tiden hade i stället Thomas Nihlsson som gjorde en ny fin tävling och på nytt visade vilken talang som finns i klubben. Detta gav en 3: e plats i det stora C-förarfältet av 25 startande.

11:a blev Thomas far Rolf, som inte hade en chans på sonen och 12:a blev Kaj Bornemo, som äntligen efter allt trassel med nya bilen kunde genomföra tävlingen.

Trofé Östergyllen 21/2 1987.

Tyvärr för östgötarallyt så kom bara 50 åkare till start i denna fina tävling. Det var i första hand B och C-förare som svek. De flesta av länets snabba förare fanns på plats, däribland Björn "Nalle" Johansson som också infriade förväntningarna och vann men bara med 14 sek marginal till suveräne Volvoåkaren Ruben Davidsson. S-G "Wiggo" Wigh fortsätter att imponera med sin Golf och blev nu klasstrea före en annan LMS:are nämligen Pelle Sääv. Han fick till en fullträff med sin spec. V4:a.

På 9:e plats kom Lasse Ringebrant som körde sin första vintertävling så det var mer än godkänt. Peugeotkörande Bossing Karlsson är nu på gång ordentligt, blev 5:a totalt endast 45 sek efter "Nalle".

I lilla grupp A var Rene Pettersson tillbaka efter att ha åkt special tidigare i vinter. Men två motorras på åtta dagar gjorde att det fick bli mindre trimmat i fortsättningen. Säkert ångrar inte Rene bytet, han kom inte bara i mål utan han blev klassegrare och 9:a totalt. Strax bakom skuggade jag själv men blev distanserad med 16

sek i slutprotokollet och blev 13:e man totalt.

Bossing på gång.

Tranåsklubben Team Skogsåkarna åkte söndagen den 15

Holavedsrallyt på som vanligt mycket fina vägar. över 100 startade och totalsegern gick till hemmaklubben genom Cemoni Olsson. Klass 2:a och 5:a totalt blev nu Bossing Karlsson i sin nyinförskaffade Peugeot, vilket måste varit härligt efter ett par oturstävlingar.

Sista vintertävlingen som ingick i SM gick uppe i Borlänge och där kom första riktigt stora framgången med nya bilen, en 3:e plats i klassen och 12 friska SM-poäng blev resultatet. Det ska bli mycket intressant att följa ekipaget i fortsättningen.

För Kent Karlsson fortsätter oturen, nu körde han på en sten och fick punktering, så det var bara att bryta igen. Royne Carlsson är en av våra få B-förare, denna gång körde han till sig en5:e plats i klassen. Som C-förare har vi bl a Thomas Nihlsson och han gör ofta väl ifrån sig. Denna gången blev inget undantag. Det gav en 2:a plats och nya poäng så B-förarlicensen är nog inte långt borta. Göran Jarving var en av de få, som bröt tävlingen.

Kolmårdsrundan.

Sista vintertävlingen i länet ingick i ÖÖM, så det blev ett stort startfält på 130 bilar.

Tomas Johansson, Nyköping, sekundslog N-E Axelsson och 3:a blev Melker Hilleby. S-G "Wiggo" Wigh har en vintersäsong, som är helt fantastisk med tanke på att Golfen är ett nytt vapen för honom. Han blev nu 5:a och ligger bra till i DM. Pelle Sääv fick nu till ett bra åk och blev på det 11:a i klassen, bara 25 sek efter "Wiggo".

10 sek efter Pelle var Kent Karlsson, som för första gången i vinter kom i mål utan att ha bekymmer.

En som hade bekymmer var däremot Hasse Nilsson, vars bil slirade på kopplingen. Rene och jag hade en hård fight i klassen, som för övrigt Tommy Andersson som vanligt vann. Denna gång var sekunderna på min sida, det blev 6 sek på de 6 milen SS.

B-förare hade vi inga, men däremot 3 st. C-förare. Bäst lyckades Tommy Molin som blev 14:e man och på 16:e Kaj Bornemo.
Tomas Nilsson åkte denna kväll av och bröt. Vad tävlingen beträffar, så var nog de flesta överens om, att det var bland de roligaste och finaste vägarna som åkts på länge.

 Rallyhälsningar Berndt Carlsson