LMS Mallsida

RIKSPOKALEN 1949


	Notis: Aftonbladet Tävlingen kördes lördagen och söndagen den 10 -11 december.

När anmälningstiden hade gått ut hade 150 förare anmält sig men arrangören gallrade bort "blåbären" och endast 80 av landets främsta bilister fick starta. De representerande 25 olika klubbar och 21 olika bilmärken. Tävlingen hade också fått internationellt inslag i form av den kände danska tävlingsbilisten Osvald Heick på MG.

Ford och Volkswagen var de populäraste bilmärkena med 12 respektive 11 förare.
9 körde Fiat, 8 Volvo och lika många Chevrolet. Volkswagens firmalag med Cederbaum, Torell och Westerberg tillhörde favoriterna men Fiat med Karl Evert Andersson, Ragnar Gröndahl och Sven Servais samt Dyna Panhard med Stig Lindström, Peiwert och Swahn skulle inte ge sig så lätt. I damklassen var Cecilia Koskull segerfavorit.

Det var första riktiga tävlingen, som VW ställde upp i och intresset var stort. Hur skulle bilen klara de svåra vägarna. Vi vet att den har många underbara egenskaper men hur kommer den framlätta vagnen klara de hala och sliriga vägarna det var frågan.

Från Linköpings MK ställde Thedde Svenson upp med sin H.R.G och från SMK Linköping deltog Bertil Svensson och Cecilia Koskull.

Nattetappens längd var 44 mil och dagsetappen 25 mil. Starten var utanför Bergengrens bilpalats vid Lindhagensplan. Första start kl. 19:03 sedan gick sträckningen Vallentuna – Stäket och Enköpings trakten – 1 mil norr Västerås – trakten av Sala - Sala tankningsuppehåll – Uppsala (matuppehåll 2 timmar). Vaksala och Knivsta -Almunge och Knutsby - Åkersberga – Vallentuna till målet på Lindhagensplan.
Av de mest namngivna uteblev ”Varg far” Arne Bergström från Norrköping. Första olyckstillbudet kom redan efter en mils körning. Östen Minnberg var för het på gröten på en guppig vägsträcka och rätt som det var gjorde hans lilla Renault ett backhopp varvid hjulen helt sonika vek sig. Vid tredje kontrollen var huvudparten av A-klassen fortfarande prickfria.
I damklassen var Cecilia Koskull med den duktiga Bertil Jidhe, som kartläsare de enda som var prickfria.
Efter en mycket svår nattetapp med en mycket svår svartsträcka mellan 6 och 7 kontrollen där det var knappast var någon väg alls och rena skridskobanan kom de tävlande fram till matuppehållet i Uppsala.

Notis: Östgöten 1949
skrivet av Frank Larsson.

Cecilia Koskull med kartläsaren Bertil Jidhe vid uppehållet i Uppsala. Foto Expressen.

Vid uppehållet efter 45 hårda mil var det två man i ledningen med endast 5 prickar, det var nr 3 Rune Andersson SMK Uppsala Ford och nr 9 Gösta Bergquist SMK Stockholm på DKW.
Av storfavoriterna hade Cederbaum sladdade av vägen och fått många prickar så han var ute ur leken och K G Svedberg från SMK – Östgöta hade tvingats utgå.
I damklassen ledde Cecilia Koskull med 17 prickar före Märta Torell med 28 prickar.

Morgonens applåd fick Tedde Svensson och hans kartläsare som rullade in till etappmålet på Vaksala torg i en helt öppen vagn av märket H.R.G. Det var det kallaste jag har sett utbrast en patrullerande konstapel på torget. Det var onekligen en bedrift att sitta och köra hela 45 mil utan minsta skydd mot den pinande nordanvinden.

Dagsetappen på 25 mil utgjorde inte några större förändringar i resultatlistan utan in till målet på Lindhagensplan körde Rune Andersson och Gösta Bergquist för att dela på segern fortfarande med 5 prickar vardera. Då hände det som inte fick hända, sex km från slutmålet skar DKW-motorn i Bergquist bil och hans andra inteckning i det ståtliga priset blåste bort. Varför skar motorn? Man hade blandat ihop ett antal jeepdunkar så Dekamotorn fick vanlig bensin och eftersom oljeinblandningen skall vara1 liter olja på 25 liter bensin så skar motorn.

Så nu gick segern till bryggeriägaren Rune Andersson från SMK Uppsala i en Ford.
Hans körning har varit glänsande under det här Rikspokalloppet med endast 5 minuters försening på 70 mila distansen. Inget missunnar honom segern allra minst Gösta Bergquist, som tog spökeriet med oblandade bränsledunken med kallt lugn ”det går flera tåg” sa han bara.

Blomma åt Koskull
Fröken Cecilia Koskull SMK Linköping såg inte bara trevlig ut, hon förde sin Volkswagen med den äran och vann ganska ledigt efter att ha gjort dagsetappen 25 mil med bara 4 prickar medan medtävlarinnorna Märta Torell och Margareta von Essen hade 7 var. Med sina 18 prickar slag fröken Koskull många av sina manliga kollegor.

Hur gick det då i firmakriget.
Det lilla franska märket Dyna-Panhard med Stig Lindström, Peiwert och Swahn vann märkestävlingen före Volkswagens första lag Westerberg, Torell och Cederbaum.
Volkswagens gjorde en fullgod debut på de svenska tävlingsbanorna.
Samtliga elva startande ekipagefullföljde tävlingen och nästan alla placerade sig högt upp på prislistan Det är på plats att lyfta på hatten för Scania Vabis serviceingenjör Eric Olausson. På kort tid har han trimmat och ställt i ordning vagnarna och själv startande han dödstrött efter de senaste dagarna och nätternas arbete men kom ändå i mål med 25 prickar och bidrog till ett tredje lagpris till Volkswagen. Lagkamraterna var Segerman och Tavell.

Hur gick det då för Thedde Svensson och Bertil Svensson? Bertil körde in på en 17:e plats i klass B2 med en Plymouth med 40 prickar och Thedde kom på placeringen efter med 41 prickar.

Dansken Osvald Heick med sin MG. Han drog på sig 100 talet straffprickar mer än hälften av prickarna fick han när han körde i diket och det tog dryga timmen för honom att komma upp på vägen igen.